Jag har rätt länge nu velat skriva ett sånt här inlägg, om drömmar. Mardrömmar specifikt men inte nödvändigtvis utan andra konstiga drömmar också. Jag tycker att jag har en ganska speciell ''relation'' till mina drömmar. När jag var liten så hade jag nattskräck i 6år och det var minst sagt väldigt traumatiserande för mig, jag minns dom flesta drömmar än idag. Speciellt en dröm som var återkommande under en ganska lång period, osäker på hur länge men den lämnade ett ärr i mig. I somras under tiden som jag var på Iris Utvecklingscenter i Mullsjö så drömde jag en ''uppföljare'' till den drömmen, och dagen därpå så kunde jag inte vara med i grupp alls då jag hade panikattacker hela den förmiddagen. Efter att min nattskräck upphörde då jag var liten så hade jag inte en enda mardröm på ungefär 10år, men den natten jag vaknade mitt i natten helt panikslagen och skakandes under täcket som 16åring förvandlades jag plötsligt till en livrädd 6åring igen som behövde sin mamma. Förväntar mig inte att du ska förstå mig i det här om du nu inte har haft nattskräck, alla har vi någon gång haft mardrömmar men enligt min erfarenhet så är nattskräck något helt annat. Har som sagt velat skriva detta inlägg ganska länge nu men har inte gjort det för att det har känts tungt, rätt så jävla jobbigt faktiskt men inatt hade jag en dröm som gjorde att jag nu känner mig tvungen att skriva det här. Skulle dock inte vilja påstå att nattens dröm var en mardröm, vet faktiskt inte vad jag skulle kalla den men, det här hände där. Jag drömde att jag dog men var kvar på jorden som ett spöke, såg ut som jag ser ut men jag var genomskinligt grå för att kunna skilja på mig och dom levande, och kunde inte gå vidare i min obefintliga existens förens jag hade snackat med nära och kära om att jag faktiskt hade dött av en okänd anledning. Jag minns specifikt att jag snackade med mamma och Wilmer om det, och vi grät i vad som kändes som timmar. Försökte hålla om dom men eftersom att jag var ett spöke så var ju det ganska svårt. På något sätt så var det ganska fint nu när jag tänker på det i efterhand men var helt förstörd då jag vaknade. Alarmet går igång vid 05:30, går upp och stänger av det men känner mig helt paralyserad på något sätt tills jag till sist börjar gråta som ett litet barn. Sen kommer jag och tänka på en kortvarig konversation jag och Wilmer hade på nyårsafton där vi snackade om ålder. Minns inte exakt hur ämnet kom igång men han undrade över något han och jag skulle göra då han är 90år gammal, till vilket jag svarade ''men gubben när du är 90år gammal då sover nog jag''. Han kollade på mig och sa ''kommer du vara en ängel då..?'' Och där och då kände jag verkligen hur varken han eller jag ville avsluta kvällen med det där ämnet men jag försökte svara med en lite gladare ton i hopp om att han skulle känna att det var okej så jag sa ''jaa det tror jag, du vet när du är 90år gammal så kommer pappa att vara 110år gammal'' eller något sånt. Och tillbaka så får jag ''kommer du sakna mig pappa när du är en ängel..?''. Jag har aldrig haft det svårare att försöka hålla tillbaka tårar än den stunden där och då, så jag ger honom en kram och säger ''självklart kommer jag sakna dig älskling, pappa älskar dig så otroligt mycket..''. Sen säger Wilmer att han inte vill prata om det där längre, jag håller med så vi går och läser en bok istället. Och med tanke på drömmen så börjar jag fundera på om snacket jag och han hade har någon koppling eller om det var lite av ett sammanträffande? Har några kompisar som brukar kunna tyda drömmar som jag brukar höra av mig till och dom sa att om man drömmer om sin död så kan det betyda att något gammalt i en dör, att man går vidare från något i en själv. Att det är smärtsamt att säga farväl till något man känner så väl men att man måste göra plats för nya saker, ''som en jordlig återfödelse på g'', så sa ena. Den andra sa samma sak men hon sa också ''om du känner efter så är du jävligt glad att du är vid liv och inte död och därför gråter du också''. Och ja, jag är jävligt glad att jag är vid liv, med tanke på hur jag har levt så har framtiden aldrig varit garanterad, jag har fått överdoser och hållt på med ganska allvarliga grejer, men jag lever och det ska jag fortsätta göra så får vi se om jag kanske tar mig till 110 iallafall! Men det känns bättre nu, har smält drömmen lite och kommit igång med dagen lite försiktigt så får vi se vad denna fredag har att erbjuda.
Kan hända att jag skriver några fler inlägg i detta ämne, vi får se jag har lite olika roliga och jobbiga exempel att nyttja mig av här, men tills dess så får detta inlägg duga. Nu ska jag gå och göra lite kaffe så ses vi i nästa inlägg!
Till next time
Max
(Imorse)
Kommentarer
Skicka en kommentar