Vi har pratat ganska mycket om känslohantering i grupp nu på slutet, och när det har varit fokus på mig så är ilska något som har haft tyngst betoning. Jag har alltid varit en arg, aggressiv kille. Blivit bättre och bättre med åren och särskilt nu när jag fått tillbaka min ADHD medicin, men det är fortfarande ett av mina största problem. Jag har svårt att visa andra känslor som t.ex sorg, jag kan bli ledsen och gråta men det ska nästan krävas något ganska extremt för det isåfall, annars så har jag bara blivit arg. Inte för att det är någon försvarsmekanism, inte för att ''fly'' känslan på något sätt utan jag har väldigt svårt för att fatta att jag egentligen inte är arg, utan ledsen. Och det har ju naturligtvis orsakat ganska många problem för mig, men jag vet heller inte hur jag ska handskas med det på bättre sätt än att bara bli arg och vad som då händer, händer. Min terapeut försöker hjälpa mig med att hitta sätt, hade ett snack häromdagen på grund av en lite mindre incident med en terapeut som gjorde mig lite väl arg, tänker inte gå in på detaljer för det spelar ingen roll men fick frågan där ''istället för att bli arg, vad hade du kunnat göra istället?'' eller något sånt. Och frågan i sig gjorde mig lite irriterad faktiskt, för att jag kan ju inte bara stänga av och inte bli sur när jag väl blivit sur, speciellt inte då det oftast går väldigt fort. Men han utvecklade det han sa och frågade hur jag ska göra när jag blir arg, kan jag rikta den mot något produktivt eller ''mindfulness'a'' mig själv och lugna ner mig? Hittills så är den frågan rätt främmande för mig. Förstår hur han menar rent praktiskt men hur jag ska göra det är ett stort mysterium för mig. Det enda jag vet på rak arm är att jag tränar för att få bättre självdisciplin och för att fysiskt ventilera den ilska jag har, men har inte alltid tillgång till gym, hade inte det nu medans den här lite mindre incidenten tog plats så hur ska jag göra i såna situationer? Har testat på mindfulness i grupp med vår friskårdsterapeut här på hemmet och det gick bra, men då jag bara har gått på det 1 gång så känner jag att jag verkligen inte kan klara det själv på egen hand ännu, speciellt inte då jag väll tänt till. Har ett enskilt samtal idag vid 13:30 så lär väll ta upp det då och hoppas att ingenting hinner hända innan det, haha! Men du som nu läser detta och känner igen dig i just detta, har du något knep eller så för att isåfall är jag väldigt nyfiken på vad du har för strategier, hör gärna av dig isåfall eller skriv en kommentar här i inlägget, tar emot all hjälp jag kan få!
Annars så skulle jag vilja påstå att det går väldigt bra för mig! Mina drogsug har blivit betydligt mycket lättare att hantera, nästan så att dom är obefintliga hittills iallafall vilket var något jag aldrig trodde skulle gå över. Sen vet jag också att sånt kan komma i omgångar och beroende på så kan dom vara lättare eller svårare att komma över, men just nu så känns saker och ting jävligt bra! Och jag tror det har att göra med min permission jag var på för några veckor sedan, tror inte jag berättade de i förra inlägget men jag satt mitt emot en vän till mig på ett badrumsgolv medans han satt där och tog en ''panna''. Jag visste att det var de han gjorde men jag gick in till honom iallafall för att jag visste också att han mådde skitdåligt så jag ville finnas där för honom. Öppnade dörren och gick in och där satt han med nålen i armen. Han satt och grät, va nervös över situationen för att det är inte många gånger jag varit med honom då jag har varit ren och nykter. Men jag såg också hur otroligt sliten han var, vilket fick mig att inse att jag har sett ut exakt så där. Jag har varit lika sliten och lika trasig, och nu är jag på bättringsvägar och det är verkligen inte något jag vill sabba för mig själv. Utan jag mår bra, jag tränar och har riktigt bra rutiner för mig själv nu, och så ska det fortsätta. Och efter den stunden så har mitt drogsug varit lika klent som det är nu, och det är jag så otroligt tacksam över!
Har fått förlängning också på 2månader, så är nu sagt att jag far hem igen den 28e December istället för 27e Oktober. Hur det känns är jag lite kluven på faktiskt trots att jag bad om den förlängningen själv, känns ju såklart pissigt att vara här bara för att det är ett ''behandlingshem'', men jag vet att det är bra för mig och den vågen surfar jag på så långt jag kan. Kommer fortfarande väldigt bra överens med alla klienter här, har svårt för vissa såklart men så kommer det alltid att vara oavsett om jag är på behandling eller inte. Fortsätter också med att försöka säga upp lägenheten, min soc försöker övertala bostadskonsulenten om att jag vill byta mot en annan så jag antar att jag väntar på det beskedet vad de nu än blir, det viktigaste för mig i detta är bara att jag på ett eller annat sätt ska flytta från Ålidhem. Är också i kö på ett stödboende på Teg, Bryggan heter det så jag hoppas att jag får komma in där så att jag har ett fortsatt stöd och hjälp med lite mera praktiska saker då jag är på hemmaplan.
Men, klockan bara far iväg märker jag. Ska springa iväg o käka lunch nu om 5minuter men har ändå fått sagt allt jag ville. Hoppas att ni andra har en bra dag så ses vi i nästa inlägg!
Till next time
Max
Kommentarer
Skicka en kommentar