Hej.
Har tänkt att skriva men har antingen haft brist på ork eller har glömt, så tänkte berätta vad som gjort mig frustrerad nyligt nu istället.
Som jag tidigare berättat så har jag problem med sömnen och har nu väntat så jävulst länge väntat på att ha ett läkarmöte angående de, skrev tidigare att neuroleptika har kommit på tal och det är något vi skulle snacka om då! Men, ungefär 1,5 timme innan mötet skulle börja så ringer dom till mig och säger att dom måste skjuta upp det till nästa vecka. Varför jag finner det frustrerande är för att 1: jag har som sagt väntat jävligt länge på detta möte. 2: Jag dygnade igår specifikt för att jag INTE skulle missa de mötet. 3: Jag skulle ha haft ett möte i förrgår med min handläggare på Socialtjänsten men hon dök aldrig upp, vi ringde massvis med gånger men fick aldrig något svar. Så det har blivit lite kaka på kaka. Dock måste jag inte vänta speciellt länge alls på dessa möten, mötet på psyk sköts upp till nästa onsdag och mötet med Soc sköts upp till nästa fredag- så antar att jag kan (måste) vara tålmodig lite längre. Men eftersom jag nu har haft det så här med sömnen nu så har jag varit tvungen att avluta min praktik som jag hade och mitt gymmande har pausats så mycket att det nästan känns som ett avslutat kapitel i mitt liv. När man tappat nästan all motivation så är det ju alltid svårt att ta sig tillbaks. Vet att det bara är att kriga igenom men då man varit så sjukt seg som jag nu varit på grund av allt dygnande så känns det en aning kämpigare än vad det gjort tidigare. Är så fruktansvärt less på att bara kunna skriva något då det är något som stör mig eller om jag känner mig ängslig, längtar så till den dagen jag kan skriva ett långt inlägg om något bra som hänt. Har haft vänner som berättat att dom har läst min blogg och svarar alltid lite skämtfullt ''vad deprimerande!'' till vilket dom svarar ''Haha, jaa!''. Men trots allt så har jag ändå lite hopp så förhoppningsvis är inte den dagen allt för långt bort.
Men men, det var allt jag kände att jag behövde lätta på just nu, känns som att jag har något mer att skriva men finner inga ord för dom potentiella tankarna just nu, mycket möjligt att jag skriver ett nytt inlägg på någon timme eller så.
Till' next time
Max
Har tänkt att skriva men har antingen haft brist på ork eller har glömt, så tänkte berätta vad som gjort mig frustrerad nyligt nu istället.
Som jag tidigare berättat så har jag problem med sömnen och har nu väntat så jävulst länge väntat på att ha ett läkarmöte angående de, skrev tidigare att neuroleptika har kommit på tal och det är något vi skulle snacka om då! Men, ungefär 1,5 timme innan mötet skulle börja så ringer dom till mig och säger att dom måste skjuta upp det till nästa vecka. Varför jag finner det frustrerande är för att 1: jag har som sagt väntat jävligt länge på detta möte. 2: Jag dygnade igår specifikt för att jag INTE skulle missa de mötet. 3: Jag skulle ha haft ett möte i förrgår med min handläggare på Socialtjänsten men hon dök aldrig upp, vi ringde massvis med gånger men fick aldrig något svar. Så det har blivit lite kaka på kaka. Dock måste jag inte vänta speciellt länge alls på dessa möten, mötet på psyk sköts upp till nästa onsdag och mötet med Soc sköts upp till nästa fredag- så antar att jag kan (måste) vara tålmodig lite längre. Men eftersom jag nu har haft det så här med sömnen nu så har jag varit tvungen att avluta min praktik som jag hade och mitt gymmande har pausats så mycket att det nästan känns som ett avslutat kapitel i mitt liv. När man tappat nästan all motivation så är det ju alltid svårt att ta sig tillbaks. Vet att det bara är att kriga igenom men då man varit så sjukt seg som jag nu varit på grund av allt dygnande så känns det en aning kämpigare än vad det gjort tidigare. Är så fruktansvärt less på att bara kunna skriva något då det är något som stör mig eller om jag känner mig ängslig, längtar så till den dagen jag kan skriva ett långt inlägg om något bra som hänt. Har haft vänner som berättat att dom har läst min blogg och svarar alltid lite skämtfullt ''vad deprimerande!'' till vilket dom svarar ''Haha, jaa!''. Men trots allt så har jag ändå lite hopp så förhoppningsvis är inte den dagen allt för långt bort.
Men men, det var allt jag kände att jag behövde lätta på just nu, känns som att jag har något mer att skriva men finner inga ord för dom potentiella tankarna just nu, mycket möjligt att jag skriver ett nytt inlägg på någon timme eller så.
Till' next time
Max
Kommentarer
Skicka en kommentar