Börjar göra en vana av detta..

Så, när jag först kom tillbaka till Umeå från min behandling så hade jag påbörjat en ny vana som faktiskt höll i sig förvånansvärt länge vilket var att jag hade en grym dygnsrytm, tyvärr dock så har vanan brutits! Jag vaknade runt 7-8 på morgonen och la mig runt 21:30 i sängen för att somna till någon serie eller så. Men av något mysterium så bröts det, jag vet inte varför riktigt vilket i sig är fruktansvärt frustrerande, för att om jag kan klura ut vad det var som gjorde att det bröts i första början så kanske jag kan undvika skiten sen om jag nu skulle komma tillbaks till den där dygnsrytmen jag hade förr! Jag har haft problem med sömnen hela mitt liv. Har alltid på något håll sagt att det mest har berott på min ADHD diagnos, men eftersom jag är uppfostrad i att inte ''skylla ifrån mig'' på det sättet, i att min diagnos skulle va någon slags ''scapegoat'', så försöker jag verkligen att inte göra det i mitt vardagliga liv när det kommer till basic vardagliga saker som t.ex sömn i just denna situation. Men det är samtidigt svårt att INTE ''skylla'' på det. Inte så att jag menar att man ska göra det med allt. Typ ''varför gjorde du så?'' och svara med ''Ah men jag har ADHD så, you know..'' Det tycker jag är fel. Genom livet har jag istället valt att formulera mig genom att säga ''Eftersom att jag har en diagnos så kan det förklara vissa saker, skyller inte ifrån mig. I own my shit MEN jag ger dig ett alternativt svar på VARFÖR jag kanske gör vissa saker ibland eller har problem med vissa saker''. Är det logiskt för dig som läser detta? Kan ta ett annat exempel med problemet jag snackar om just nu, sömn. Eftersom att man lätt blir tankspridd eller fysiskt rastlös då man ska t.ex försöka sova så är det svårt att undvika att ge min ADHD diagnos som något slags svar på varför just detta är ett och har alltid varit ett problem för mig. Jag tar sömnmedicin. Jag har utskrivet Melatonin och Mirtazapin men vissa gånger så funkar dom inte exakt som jag vill eller försöker förutspå då jag planerar och strukturerar min dag. Detta orsakar ett stort problem. Problemet blir tillslut att jag somnar sent som fan, vaknar och i flesta fall så försover jag mig vilket då¨resulterar i att jag nästan måste dygna för att dagen därpå somna i tid för att sedan vakna i tid dagen därpå. Det är detta som jag menar i titeln av detta inlägg då jag säger att jag börjar göra en vana av detta, och helt ärligt så är det hårt! Långsiktigt så blir jag trött rent mentalt av allt detta vilket kan göra mig väldigt lat i vissa fall, som t.ex det jag sa tidigare i att jag har kommit av min träningsrutin! Nu var jag tvungen att stanna upp dock för att jag menade verkligen inte att detta inlägg skulle bli så helvetes långt, men samtidigt så vet jag också att det finns andra med ADHD där ute som försöker ''deala'' med vissa saker som t.ex som egentligen är korv och makaroner för vardagligt ''normalt'' folk. Har märkt under med tiden när jag har träffat andra med ADHD att saker som sömn, aggressioner, impulskontroll osv är ett seriöst problem för folk som oss och jag har då förklarat mina erfarenheter ungefär så som jag gör nu, kanske inte lika långdraget som just detta men dom har då uttryckt någon slags känsla av att det är så jävla skönt att inte vara ensam i detta. Att det finns andra som jag bara att kanske inte alla vet exakt hur dom ska formulera sig eller vad det nu än kan vara. Vilket är också en av alla anledningar till varför jag känner ett behov av att ens ha en blogg i första början där jag pratar om såna här saker. En av mina närmsta kompisar jag har just nu som jag inte kommer nämna namnet på, men under tiden som jag lärde känna honom så märkte jag på något sätt att han skämdes lite för sin diagnos. Vi hade en rätt lång konversation om detta där jag öppnade mig mer eller mindre totalt vilket sen resulterade i att han kände sig iallafall lite mera trygg i sig själv och i sin diagnos. Kortfattat för att inte tjata alldeles för mycket om just detta så vill jag att folk med just en ADHD diagnos ska förstå att det är okej. ADHD måste inte vara ett utvecklingshinder utan om du tillåter det så kan det vara en stor förutsättning och fördel att ha, allt beror på hur du väljer att guida dig själv.
Anyway, tänkte avsluta detta inlägg det detta, har trots allt dygnat nu natten som just var så jag är fruktansvärt trött. Blir en varmdusch och hopp in i säng så att jag pallar med jobbet imorgon.
Hoppas att alla ni som faktiskt pallar läsa ända till hit (big up to you if you actually made it this far!) förstår ungefär vad jag menar med dom punkter jag har tagit upp. För vissa så är detta självklart, för vissa så är detta relativt klyschigt men det spelar inte sån jävla stor roll om jag ska va ärlig. Så länge ni förstår så är jag nöjd.

Till' next time, godnatt!
Max